Pojkvännen Stefans tänder bråkar, så han är butter och tyst. Mina händer bråkar så jag är frustrerad och sover helst när jag inte sitter vid datorn. Alla katterna är matade, Mika och inlåningen Herman sover efter promenad, Herman i soffan och Mika på mina fötter under skrivbordet. Hon tycker det är en förträfflig plats; skyddat och nära och full koll på sina människor. Hennes huvud vilar på min fot och bakdelen hos Stefan, ibland är det tvärtom. Soffan brukar gå bra också. :)
Vi säger inte så mycket. Dagar som den här är det väldigt skönt att vara två ändå, att bara ha hälften så många måsten. Men tungt är det ändå, konstigt vore det annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar