Fibro

Jag har haft en så fantastisk sommar smärtmässigt. Sådär fantastisk att jag inte fört smärtdagbok och inte tagit smärtstillande mer än någon gång i veckan. I flera månader! Det var två år sedan jag sist hade en så bra period, och jag har njutit av varenda dag.
Nu tyvärr verkar det som ett nytt skov börjat och idag var jag uppe på 9 av 10 på smärtskalan, trots två doser Citodon under dagen, så jag var tvungen att spänta i med Naproxen och Paraflex nu på kvällskvisten.
För mig är 9 att jag dels vill hugga händerna av mig och dels inte kan låta bli att gråta. 10 är medvetslös, typ.
Idag var i alla fall en del av tårarna självömkan. Jag vill inte att min bra period ska ta slut redan. Jag vill inte ha ont ont ont igen. Jag orkar inte!
Men jag vet att vad jag vill och orkar inte spelar någon roll.
Så jag finner vad tröst jag kan i att jag haft en bra sommar. En riktigt bra sommar...