tisdag 30 juni 2009

Junirapport

Imorse vaknade jag med näsan mot en purrande kattmage. Pur lycka förstår ni - ja eller det gör ni kanske inte. :)
Dels var det alltså imorse, strax före åtta för att vara mer exakt, och detta efter mindre än åtta timmars sömn, vilket är en smärre tupplur i de senaste veckornas mått mätt.
Men dels för att det är kärlek och omtanke och ombonat. Sibylla lyckas med fyra kilo fluff få mig att känna mig liten, älskad och omhuldad, när hon ligger med pannan mot min, framtassarna smeksamt trampande över mina kinder och allt (oväntat andningsbart) purrande fluff mot mig, medan jag håller en hand om hennes rumpa och en hand på hennes mage. Att få mig att känna mig sådär liten och omhållen är en prestation i sig eftersom min självbild är "stor och klumpig", men desto större eftersom hon är katt.

Precis vad jag behövde var det i alla fall. Igår hade jag fruktansvärt ont trots citodon, och tordes knappt gå och lägga mig eftersom helgen var ett enda sömnhål.

Nu är klockan en kvart i städ, matlistan är skriven och satt på ytterdörren, tvättsäcken står redo utanför dörren, katterna är matade och hunden promenerad. Och jag har gjort te åt mig.

Idag är för övrigt premiär för en förhoppningsvis rolig företeelse, nämligen att Mikas förra dagismattes dotter (hängde ni med?) ska lämna sin hund hos mig. Cirkeln är sluten så att säga. En ung tik, korsning mellan rottis och schäfer. Kan nog bli jättebra, de träffades som hastigast igår med positivt utslag.

Mammas dag tänkte jag på henne mycket och pratade med henne på balkongen, mest om mina blommor, sådär pyssligt. Jag har fortfarande inte tagit mig ut till graven själv, känns som att prata med en telefonsvarare och jag har aldrig gillat såna. Jag vet att mormor, moster och syster gör jättevackert där, och jag har så fina kort på frusna blommor som lades där i vintras.

På mormors födelsedag fotade jag hejvilt. Strunta i alla datumangivelser, jag tar ut batterierna för att hindra kameran att ta miljoner kort på min väska inifrån, och då startar datumet om varje gång. Dessutom tycks min blogg strunta i alla platsangivelser så det blir inte alls så snyggt som jag vill ha det.

Födelsedagsbarnet självt i väntan på Vaxholmsbåten till stan.



















Min vackra syster med yngste sonen. Det är otroligt att man kan vara så vårdslöst elegant med två små barn och i födelsedagiga lantkläder.













Systersonen poserar vant medan han eftertänksamt suger på sin "Festis", vilket ger honom ett så charmigt ansiktsuttryck. Sekunden efter vill han se resultatet av fotandet. Efter varje bild. Han är så smart. :D Den bilden har jag nu som skärmbakgrund, så jag kan titta på honom närsomhelst. Eller ja, närsomhelst min dator tycker så...

















Min svåger med busglade äldste sonen. Man kan verkligen se det totala förtroende och tillit pojken har till sin pappa, och att det är rätt roligt att bli buren sådär.Min svåger med busglade äldste sonen. Man kan verkligen se det totala förtroende och tillit pojken har till sin pappa, och att det är rätt roligt att bli buren sådär.







Trots allt är det ganska arbetsamt att fira födelsedag en hel dag, och då är det toppen att kunna ta nallen och pekfingret (enligt traditionen - fast döden för tänderna) och slappna av hos tryggaste mamma med en bok.




Min egen födelsedag mådde jag dåligt, och sov mest hela tiden. Men syster och jag har firat i efterskott med att handla skor, fika och umgås. Supertrevligt!

Inga kommentarer: