I lördags tog jag och vilddjuren en nattlig cykeltur - på flera sätt den första i sitt slag. Mika, Magi och Doris hängde på medan jag dirigerade min nya lådcykel - www.trampa.nu - runt promenad- och cykelvägarna häromkring. Styre och sadel är ännu inte justerade för mig, så därav försiktigheten. Plus att Mika inte sprungit med cykel på flera år, Doris bara är ett år och jag vet inte riktigt om hon cyklat förr, och Magi iofs är uppenbart cykelveteran men kan få saker för sig miss i nassen. Och sen är ju flexikoppel aldrig en egentligt förenklande faktor.
Mika blev så glad! Hon studsade bredvid mig, runt mig, på mig nästan, allt i sina försök att få mig att jaga henne, cykla fort, låta henne springa i full karriär. Tyvärr smittade hennes upphetsning av sig på Doris, som inte riktigt fattade varför hon skulle vara upphetsad utan istället skällde på hundar i mörkret, skumma buskar, sånt. Och då givetvis livligt ackompanjerad av Mika och Magi. Magi lät sig sällan lockas ur lugn trav, utom när vi hade godisregn och godissök, sisådär var 100 meter. Superlyckliga vovvar.
När vi närmade oss slutet på rundan, vid krönet på ängen, studsade sisådär tre rådjur till och försvann i skuggorna. Mika studsade efter, Doris följde henne, så jag gjorde ett godisregn eftersom jag visste att de egentligen var färdigsprungna. Smattret av godis på asfalten hade vid det laget fastnat i deras reflexer, så i stället för att skutta efter rådjuren skuttade de till godiset och fick massor av den varan eftersom de var riktigt duktiga. Både Mika och Magi hade dessutom vågat gå upp i lådan flera gånger var under promenaden, fast cykeln inte stod helt still.
Kontentan av vår nattliga tur var tre nöjda, trötta hundar som motstått flera svåra frestelser och en mycket nöjd matte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar