Inkallningsträning med Magi

Magi och jag har ju som sagt börjat träna lydnad. Jag kunde ju bestämma mig för att alltid ha henne i koppel, men dels tror jag att skillnaden mellan koppel och lösgående för hundar är ungefär som mellan hobbies och sysslor för människor, dels för att Magi blir så påverkad av koppel - hon går ännu mer böjd i sidled, som på bilden, istället för att gå rakställd. Sjukgymnasten och jag jobbar på det, men det är inte nyttigt att gå som ett C i ryggen hela tiden.

Först läste jag Inkallning av Memea Mohlin, sen tog jag mig en funderare på Magis motivationer. Hon är inte intresserad av leksaker eller lek - hon är snarare rädd för dem. Hon är inte särskilt intresserad av andra hundar eller ens av jakt, förmodligen pga hennes höftledsfel. Hon har några passioner - mat, bilar och gos, i den ordningen. Jag har fått fysiskt hindra henne från att hoppa in i fler bilar än jag kan räkna...

Problemet med mat - godis, ben, sopor, kattskit, tuggummin, cigaretter - är dels att Magi inte är så kräsen. Hon äter vad som helst och vanligt hundgodis ligger inte alltid så högt på hennes topplista. Vilket då betyder att jag inte ska träna med "vanligt" hundgodis, utan något mer Magivänligt. Men Magi är erfaren nog att veta att det förbjudna matte inte ser är bättre än vad matte har med sig, för det kan man nog få ändå. Jag tror att det är hennes uppväxt i Malaysia som gör att hon egentligen tycker människor är rätt onödiga och besvärliga.

Ända sen Magi kom in i mitt liv förra sommaren har vi tränat på följsamhet, inkallning och kontakt, med aktiveringsövningar, trygghetsträning, respekt och disciplin. Med ytterst varierande framgång, vilket framgår av polisleveransen härom veckan. ;)

I fredags var Mika hos husse, vilket gav ett bra utgångsläge, eftersom Mika gärna är i vägen. Jag behöver inte alls ge vare sig uppmärksamhet eller godis till någon annan hund i Mikas värld, och platsen intill mig är reserverad åt henne. Så det så!

Magi och jag började inne, jag tänker mig nämligen en flerfrontsansträngning. I vintras visade hon lite lekintresse för snöbollar och jag tänkte försöka spinna vidare på det. Jag har en jättefin repboll Mika aldrig brytt sig om, så den lekte vi lite med, dvs, jag lekte och Magi förtjänade godis, men hon fick ett visst varande intresse iaf. :) Strongt jobbat efter all denna tid - för tro inte att jag inte försökt förut. Det enda i leksaksväg hon visat spontant intresse för är aktiveringsleksaker - som är godisrelaterade eller innehåller godis, och tuggben, som hon äter med imponerande hastighet.

När vi sen gick ut hade vi rätt mycket godisregn, inkallning med belöningar och godissök. Hon har börjat tycka att jag är lite mer av en tillgång än förut, om än fortfarande ganska onödig. Hon skulle precis lika gärna umgås med bara godisväskan. :)

Tanken är ju egentligen att hon inte bara ska komma när jag har något som är godare än det hon intresserar sig för, och det är där jag har resignerat lite. Man är tvungen att bända upp munnen på henne för att få ut saker hon inte vill släppa, oavsett hur farliga de är, och ropar jag och hon tycker att hon hellre går åt andra hållet, då går hon åt andra hållet, sådär nonchalant långsamt. Och hon är specialist på att invänta sekunden min blick inte är fäst på henne så hon kan smyga undan med gott samvete. Mitt intryck är att hon hellre tar sina egna promenader, utan mänskliga störningsmoment, Hon hittar ju hem. ;) Ytterst förvånande tycker jag att vi ska börja, genomföra och avsluta promenaderna tillsammans utan tjafs, men det är ju målet.

Superintressant för alla ickehundmänniskor - jag vet - men jag vill gärna ha lite dokumentation, särskilt med mitt dåliga minne.