Sov gott Sebastian

Jag älskar blicken på det här kortet, total tillit.

1/8 1996 - 28/12 2011

Älskade Lilleman, aldrig hade man väl kunnat ana under alla matglada år att du skulle kunna bli så mager så fort och dramatiskt. När du vägde 7,75 kilo och blev satt på sträng diet hade jag aldrig kunnat föreställa mig att du skulle dö 3,27 kilo lätt efter att blivit trugad mat i månader och tvångsmatad grädde sista veckorna.

I oktober vägde du som tidigare nämnts alldeles perfekt och var i fin form, 4,7 kilo. De förhöjda värdena som de upptäckte då var tecken på de tumörer som troligen satt i grovtarmen och stoppade all funktion. De 15 milliliter grädde jag gav dig vid ett-tiden i natt kom upp helt osmälta när du fick sömnmedlet hos veterinären, mer än tolv timmar senare. Om magen fungerat hade det inte varit möjligt.

Månntro det är nån mat kvar i påsen?

Min Lilleman, Sebbeman, som var så otroligt liten när jag hittade dig i Lill-Jansskogen under en ormbunke, en månad gammal med silverpäls och ljusblå ögon.

Jag kommer att sakna ditt eviga tjat om mat, attackhoppen från bokhyllan ner på sängen, värmen i fotändan och i knät, tyngden på mina armar vid tangentbordet. Jag kommer aldrig mer att pussa den där breda trygga pannan och höra ditt dova nöjda spinnande, men det lever i mitt minne.

Sebastians huvudintressen har i hela hans liv varit mat och gos. Detta medförde att han blev ganska lydig, och i många avseenden betedde sig som en golden retriever eller så. Han kom på inkallning, kunde sitta ner på kommando, och när han satt ner satte han även Suvi ner, genom att lägga en tass på hennes rygg. Han lärde sig "sitt", hon lärde sig att bli satt ner.

Suvi och Sebastian var alltid ett radarpar. Han har tagit hand om, uppfostrat, älskat och lekt med henne ända sen hon var liten kattunge, och jag är så glad att han haft henne, för han har alltid varit lekfarbror och trygghetspunkt åt alla jourkattungar genom åren, och själv haft ett så otroligt stort behov av att vara nära.

Suvi utnyttjade honom grovt de senare åren då jag gav dem mat på olika sätt som krävde lite arbete och hjärnaktivitet för att de skulle få jobba för maten och inte kunna hetsäta. Hon ansåg helt enkelt att han skulle göra jobbet så åt hon.

Å andra sidan utnyttjade han henne på andra sätt. Hon tvättade honom på alla ställen han inte kände för och halvsov sig igenom hans aktiviteter på behörigt avstånd från hennes kropp, bortsett från ett stadigt tag i nackskinnet. Men att de två stod varann verkligt nära var det aldrig något tvivel om. Hon var hans lilla troféfru och höll honom ung ända tills i höstas.

Samtidig dubbelmassage och gos.

Sköna drömmar min prins, min silverprins af Lill-Janskogen, min vildkatt som avskydde att vara utomhus och inte kunde jaga möss.

Som hellre gick hem till mammas grannar på landet och satt och tjatade om mat i deras kök när han inte fick hemma.

Den store Zebulon som en gång fångade en självmordsbenägen svala när den gjorde kamikazebombningar inom hoppavstånd men också blivit sittande utanför en buske dit hans stulna mus försvunnit och väntat på att den skulle komma tillbaka.

Du är älskad och saknad.

Stor Sebastian och liten Suvi.